Joakim Andersson

Helgens utomhusklättring blev på Lilla Vårdberget och vanliga Vårdberget. Lite långt att åka från Uppsala, men väl framme så klättrade vi desto mer.

Vi började med att “värma upp” på det mer sportklätteriska Lilla Vårdberget. Jag började med nr 2 5b för att bli av med stelheten från bilfärden. Sen några minuter senare så lyckades jag med min andra 6b+ onsight när jag relativt enkelt ledda upp led nr 3.

Efter en fikapaus så gav jag mig på Pappaledig 7a men fast jag i stort sett klarade alla förflyttningar så kände jag att den var lite för fingrig och pillig för att jag skulle lyckas på 2-3 försök. Vilket är allt jag har tålamod för på en klätterutflyktsdag.

Jag övergav således 7a-planerna och ledde upp nr 9, 5b+ så att de andra skulle ha en ny led att klättra.

En stunds vila senare så hade jag tittat ut leden Perestrojka, 6c. En 15 meters brant stundtals lätt överhängande stjärnmarkerad led uppsatt av Lars Grankvist och Niklas Björnerstedt 1987. Jag kände mig så lätt och stark när jag tidigare onsightade 6b+ leden så jag tänkte att det kanske var dags för min första 6c onsight.

Enligt föraren så ska kruxet vara vid andra bulten. Något som var väl tydligt från marken då handgreppen såg ut att bestå av mestadels dåliga sidotag men inte ska det stoppa mig!

Bara att knyta in sig i repet, på med krita och klättra. Upp till juggen vid första bulten går det lätt. Först hänga dit en express och klippa repet. Efter det omplacera fötterna, upp med höger hand på det dåliga sidotaget, sen vänster hand till en krimp, flytta upp högerfoten och upp med vänster handen till nästa dåliga sidotag. Jag får upp handen, orkar hålla kvar i någon sekund, sen flyger jag av och landar bredvid camilla i luften.

Attans!

Jag försöker igen från marken, men flyger av. Ytterligare en gång men nej det går inte. Till slut så klipper jag andra bulten genom att hänga i expressen vid första bulten och sträcka på mig. Men inte ens med två förklippta expresser så orkar jag den något komplicerade starten.

Jag inser att jag har tröttat ut mig och ger upp. Jag hänger och vilar lite vid andra bulten innan jag försöker mig på att klättra resten av leden utan häng. Och det går faktiskt! Det är jobbigt och 6c-svårt men jag lyckas med att onsighta 12 av de 15 metrarna i alla fall. Det är jag faktiskt ganska så nöjd med. Vid nästa besök så blir det revansch på leden.

Efter all sportklättring så tog vi vårt pick och pack och promenerade 500 meter bort till Vårdberget. Det är inte lika högt som Lilla Vårdberget men desto längre istället.

Jag ledde upp en enkel 4:a och en ännu enklare 4+. Båda lederna var dock aningens svårsäkrade och berget gjorde sitt bästa för att spotta ur sig kilarna jag försökte lägga. Lite extra spänning när man är lagom trött i slutet på dagen.

Det schysta klättervädret gjorde att vi bestämde oss för ett kvällsbesök till Fjärdhundra på söndagskvällen. Lika bra att passa på att klättra ute när det går. Snart är det kallt och snöslask igen!

Som uppvärmning så ledde jag enkelt upp Mapumpe 6b+. Det kändes skönt att klara denna led som jag tyckte var omöjlig förra året redan på uppvärmningen. Varm i kroppen så gav vi oss på El Ninjo 6c+. För lat för att gå runt och sätta upp topprep så blev jag tvungen att leda upp den.

Att leda upp en 6c+ som jag aldrig har känt på innan och inte heller vet någonting om är minst sagt spännande! Det skulle vara väldigt otroligt om jag lyckades med att onsighta en led på min personbästa nivå så givetvis fick jag hänga ett flertal gånger på vägen upp innan jag lyckats lista ut sekvenserna. Men jag är väldigt nöjd att jag klarar av både mentalt och fysiskt att leda en okänd 6c+ led från marken och upp. Särskilt när det är långt från sista bulten till ankaret och fotstegen tar slut!

När jag börjar lita på att jag verkligen kan lösa 6c+ problem “on-the-fly” så kan jag förhoppningsvis våga gå på tillräckligt för att göra det möjligt att lyckas med en onsight lite då och då.

Camilla imponerade och tog lätt kruxet på leden men fick sen lite svårare längre upp där jag har fördel av att vara längre. När jag sedan försökte på leden igen fast på topprep så gick det inte alls lika bra. Antingen så är det för att jag är mindre fokuserad och slarvar mer när jag vet att jag är toppsäkrad, eller så brände jag max-styrkan i föregående klättring.

Som avslutning så ledde jag upp Snedtrampet 6b+. Jag kommer ihåg att jag provade leden på topprep för runt två år sedan och då hade jag hiskliga problem att ta mig upp och tyckte greppen var vassa och gjorde ont. Nu när jag ledde så gled jag relativt enkelt upp även fast min fingerstyrka var nästan slut.

Kul att känna att man blir bättre!