När jag vaknade av att klockan ringde så var det helt vitt ute och otroligt kallt. Inte direkt något väder som får en att längta ut och springa i skogen. Men det var dags för den årliga handikapptävlingen i min orienteringsklubb, Julgrisen. Den viktigaste tävligen på året!
Det är en intern tävling med ett vandringspris där vem som helst kan vinna. Formen på tävligen varierar från år till år. Ibland så sätter arrangörerna handikappfaktorerna, så att den som gissningsvis har bäst dagsform startar sist, oftast uppemot 20 minuter efter den som startat först på den ofta runt 3 km långa banan.
I år var det dock en annan variant. Först fick alla lämna in sina klockor, sedan fick vi kartan som ni kan se ovan. Banan utgjordes av fem mindre banor som skulle springas i ordning. Vi skulle innan man fick springa i väg uppskatta hur lång tid man behövde för att springa banan. Sedan gällde det att pricka in den tiden. Varje minut som man missade med gav ett straff-tillägg, felstämplade eller missade kontroller gav ett dubbelt straff-tillägg.
Jag var optimistisk och gissade på att det skulle ta mig 31 minuter att springa banan på runt 2,7 kilometer. Det jag inte riktigt tog i beaktning innan var att kontrollerna satt väldigt tätt, ofta var det tre kontroller inom 50 meter. Givetvis var det inte stora orange-vita kontroller heller, utan de små decimeterstora pappersvarianterna. Så när man tyckte att här borde kontrollen vara så fanns det två eller tre att välja mellan.
Min sluttid blev 36 minuter, så jag missade min gissning med fem minuter. Inte direkt så bra, men det räckte till en andra plats! Då sumpade jag bort två minuter efter att jag hade varit vid rätt kontroll men läste fel kodsiffra på stämplingsenheten. Klantigt! Annars så hade jag nog vunnit…
Recent Comments