Joakim Andersson

I lördags var vi på Salveo i Stockholm och klättrade, även fast det hade varit perfekt väder för att klättra utomhus. Men det är skönt med lite omväxling ibland, ofta tycker jag att det blir hårdare när man kör inomhus och lite mer glassigt när man klättrar ute. Vet inte riktigt varför.

Vi topprepade några 5b och 5c utan större problem men 6a lederna vi gav oss på får vi nog jobba lite mera på. Efter lunchpausen så gav vi oss på att leda en grön 5c på den stora väggen som var kul att klättra men blev lite klurig halvvägs upp där jag fick ge upp. Med lite jobb så borde jag kunna klara den.

Jag ligger dock en hel grad under där jag skulle vilja vara. Men det är bara att kämpa på och försöka klättra så mycket som möjligt nu under semestern. Jag börjar äntligen känna att min fingerstyrka har blivit bättre. Helt plötsligt kan jag använda grepp som jag tyckte var omöjliga att hålla i tidigare. Kul!

Jag läste någonstans på forumet på utsidan att någon sa att klättrarna runt Stockholm kan delas in i två delar. De som har ett exemplar av den gamla Stockholmsföraren som inte trycks länge, och de som inte har ett exemplar.

Jag förstår inte varför det behöver vara så här? Vi lever ju i dataåldern! Var ni hört talas om PDF?

Känns lite som att ingen gör något åt detta på grund av någon slags elitism. Är man tillräckligt duktig och känner rätt personer så kan man antingen låna en förare eller få de delar man behöver kopierade. Så de klarar sig, men det verkar finnas en ovilja till att sprida föraren till den stora massan och därmed göra bergen tillgängliga för de som inte råkar ha rätt kontakter. Jag förstår inte detta tänkande utan jag tycker det borde finnas plats för alla vid klipporna.

Om det är så att de som har jobbat med föraren vill få betalt för mödan kan det lösas på ett flertal sätt. En enkel lösning skulle vara att göra ett banknummer tillgängligt dit man kan föra över en liten summa pengar om man är nöjd med föraren. Jag personligen har inga problem med att betala för något som jag har haft nytta av.

Norrland genom borrbult.nu tycker jag har gjort detta utomordentligt bra.

Igår eftermiddag var vi vid Predikstolen i Uppsala och klättrade. Jag gav mig på att leda upp en variant av 13. 6b Tunna sprickan som kanske blivit möjlig nu när dom har bultat om. Jag är inte säker, men i alla fall, det sitter bultar så att man kan klättra rakt upp i sprickan markerad som 13 i bilden men sedan fortsätta vänster över kammen och upp via sva till ankaret. En ganska kul variant att klättra tyckte jag.

Men på första försöket så misslyckades jag med en förflyttning när jag var på väg mot fjärde bulten och befann mig en bra bit över tredje bulten. Så jag fick ett fint fall på 3 – 3,5 meter till i stort sett marknivå. Lite läskigt! Men jag hade tur och gled mest ner för klippan och tappade därmed ganska mycket fart och klarade mig med ett blåmärke.

Efter lite vila så gjorde jag ett nytt försök och genom att klättra lite smartare så klarade jag den passagen och resten av leden.

Lite senare gav vi oss på Stöldförsök 7a med topprep, som ska vara den roligaste leden på klippan, och den lättare delen upp till tvärsprickan gick med lite möda att klara av. Dock förstod jag inte hur jag skulle komma vidare när jag stod med fötterna i tvärsprickan precis i underkant av takspetsen. Men 7a är lite över min nivå så konsigt vorde ju annat.

Predikstolen var en schysst klippa väldigt nära Uppsala, men var beredd på en otrolig mängd mygg och ta med vantar för att värma fingrarna innan du ger dig på den kalla klippan. Sen var det skönt att jag överlevde mitt första fall utan några större skador och bra att få det gjort!

Igår var vi och klättrade på Sveriges högsta inomhusvägg. 26 meter hög. Grymt!

Jag har egentligen aldrig blivit rädd eller känt av höjden tidigare när vi har klättrar men när jag var 18 meter upp på 5b+ leden och jag insåg att det var 18 meter ner och jag fortfarande hade 8 meter kvar till toppen så blev jag faktiskt aningens skrajsen. Att jag dessutom började känna mig trött i armarna och fingrarna underlättade inte direkt. Men jag gav mig fan på att jag skulle ta mig upp, och det gjorde jag! Men sista biten var ganska tung mentalt.

Nu när jag har klarat det så ser jag fram emot att klättra samma led igen nästa gång vi är på Vertikal i Stockholm. Jag måste säga att jag är imponerad. Grymma klättringsmöjligheter och väldigt fräscha nybyggda lokaler och nu under sommaren så har de en sommarkampanj på klättringen:

Endag: 40:- 10 ggr 300:- 25 ggr 500:-

så det kostar ingenting heller.

Idag var vi ute och klättrade igen. Förra veckan var vi i Hagby och klättrade i strålande sol vilket var kul och mysigt. Idag blåste det ganska kallt och vi gick fel och fick leta efter klippan i mer än en timme innan vi hittade den. Lite drygt, men klättringen gick i alla fall över förväntan med tanke på alla de snapsar jag drack igår :)

Fjällskog hade klätterfest igår med bra priser på en massa saker. Jag köpte mig en hjälm, vilket kan vara bra att ha om man inte vill få sten i huvudet, och sen köpte vi ett rep som ni kan se ovan.

Det var med stor förväntan som jag hade sett fram emot att klättra utomhus för första gången. Att få klättra på riktigt som vissa säger. Inomhussäsongen är ett dåligt substitut för de klättrare som föredrar problemen utomhus i naturen, medans andra känner sig mer hemma i en inomhushall.

Att vara utomhus i naturen skrämmer inte en gammal orienterare som mig, så jag packade glatt ner klättergrejorna denna soliga måndagsmorgon. Efter en del topprepsriggande av de mer erfarna klättrarna så blev det min tur att prova på att ta mig upp för klippan. Jag la ribban lågt och började med att värma upp på Talangjakten (4) vilket inte visade sig vara så svårt, dock var det ovant att behöva leta grepp. När man klättrar inomhus så är det ofta genomtänkt vart man bör sätta händerna och fötterna för att ta sig upp för en led. Detta kan dock ibland vara svårt att lista ut. Utomhus däremot finns det ofta ganska många grepp men små vassa sådana. Verkligen en annorlunda upplevelse.

Efter en del klättrande runt Talangjakten så provade jag på Fissure Grund (5) och På tå häv (6) utan någon vidare framgång. På den första fastnade jag en bit upp i sprickan medans jag inte ens klarade av insteget på den sistnämnda. Jag skyller på skorna!

Fikapausen gav mig en chans att vila lite och samla krafter som jag sedan använde när jag till slut tog mig upp för Fissure Grund.

Solen hade varit framme och värmt hela dagen fast det ibland blåste lite kallt, så när molnen drog in och det började stänka lite så packade vi snabbt ihop och gav upp för dagen.

Allt som allt så var jag väldigt nöjd med min första utomhusklättring!