Fjärdhundra

Det schysta klättervädret gjorde att vi bestämde oss för ett kvällsbesök till Fjärdhundra på söndagskvällen. Lika bra att passa på att klättra ute när det går. Snart är det kallt och snöslask igen!

Som uppvärmning så ledde jag enkelt upp Mapumpe 6b+. Det kändes skönt att klara denna led som jag tyckte var omöjlig förra året redan på uppvärmningen. Varm i kroppen så gav vi oss på El Ninjo 6c+. För lat för att gå runt och sätta upp topprep så blev jag tvungen att leda upp den.

Att leda upp en 6c+ som jag aldrig har känt på innan och inte heller vet någonting om är minst sagt spännande! Det skulle vara väldigt otroligt om jag lyckades med att onsighta en led på min personbästa nivå så givetvis fick jag hänga ett flertal gånger på vägen upp innan jag lyckats lista ut sekvenserna. Men jag är väldigt nöjd att jag klarar av både mentalt och fysiskt att leda en okänd 6c+ led från marken och upp. Särskilt när det är långt från sista bulten till ankaret och fotstegen tar slut!

När jag börjar lita på att jag verkligen kan lösa 6c+ problem “on-the-fly” så kan jag förhoppningsvis våga gå på tillräckligt för att göra det möjligt att lyckas med en onsight lite då och då.

Camilla imponerade och tog lätt kruxet på leden men fick sen lite svårare längre upp där jag har fördel av att vara längre. När jag sedan försökte på leden igen fast på topprep så gick det inte alls lika bra. Antingen så är det för att jag är mindre fokuserad och slarvar mer när jag vet att jag är toppsäkrad, eller så brände jag max-styrkan i föregående klättring.

Som avslutning så ledde jag upp Snedtrampet 6b+. Jag kommer ihåg att jag provade leden på topprep för runt två år sedan och då hade jag hiskliga problem att ta mig upp och tyckte greppen var vassa och gjorde ont. Nu när jag ledde så gled jag relativt enkelt upp även fast min fingerstyrka var nästan slut.

Kul att känna att man blir bättre!