Vårdbergen

Helgens utomhusklättring blev på Lilla Vårdberget och vanliga Vårdberget. Lite långt att åka från Uppsala, men väl framme så klättrade vi desto mer.

Jag klättrar nr 2, 5b

Vi började med att “värma upp” på det mer sportklätteriska Lilla Vårdberget. Jag började med nr 2 5b för att bli av med stelheten från bilfärden. Sen några minuter senare så lyckades jag med min andra 6b+ onsight när jag relativt enkelt ledda upp led nr 3.

Camilla vid kruxet på nr 3, 6b+

Efter en fikapaus så gav jag mig på Pappaledig 7a men fast jag i stort sett klarade alla förflyttningar så kände jag att den var lite för fingrig och pillig för att jag skulle lyckas på 2-3 försök. Vilket är allt jag har tålamod för på en klätterutflyktsdag.

Jag övergav således 7a-planerna och ledde upp nr 9, 5b+ så att de andra skulle ha en ny led att klättra.

Lilla Vårdberget

En stunds vila senare så hade jag tittat ut leden Perestrojka, 6c. En 15 meters brant stundtals lätt överhängande stjärnmarkerad led uppsatt av Lars Grankvist och Niklas Björnerstedt 1987. Jag kände mig så lätt och stark när jag tidigare onsightade 6b+ leden så jag tänkte att det kanske var dags för min första 6c onsight.

Enligt föraren så ska kruxet vara vid andra bulten. Något som var väl tydligt från marken då handgreppen såg ut att bestå av mestadels dåliga sidotag men inte ska det stoppa mig!

Bara att knyta in sig i repet, på med krita och klättra. Upp till juggen vid första bulten går det lätt. Först hänga dit en express och klippa repet. Efter det omplacera fötterna, upp med höger hand på det dåliga sidotaget, sen vänster hand till en krimp, flytta upp högerfoten och upp med vänster handen till nästa dåliga sidotag. Jag får upp handen, orkar hålla kvar i någon sekund, sen flyger jag av och landar bredvid camilla i luften.

Attans!

Jag försöker igen från marken, men flyger av. Ytterligare en gång men nej det går inte. Till slut så klipper jag andra bulten genom att hänga i expressen vid första bulten och sträcka på mig. Men inte ens med två förklippta expresser så orkar jag den något komplicerade starten.

Jag inser att jag har tröttat ut mig och ger upp. Jag hänger och vilar lite vid andra bulten innan jag försöker mig på att klättra resten av leden utan häng. Och det går faktiskt! Det är jobbigt och 6c-svårt men jag lyckas med att onsighta 12 av de 15 metrarna i alla fall. Det är jag faktiskt ganska så nöjd med. Vid nästa besök så blir det revansch på leden.

Efter all sportklättring så tog vi vårt pick och pack och promenerade 500 meter bort till Vårdberget. Det är inte lika högt som Lilla Vårdberget men desto längre istället.

Jag sätter en kil på Halvflint, 4

Jag ledde upp en enkel 4:a och en ännu enklare 4+. Båda lederna var dock aningens svårsäkrade och berget gjorde sitt bästa för att spotta ur sig kilarna jag försökte lägga. Lite extra spänning när man är lagom trött i slutet på dagen.