9 timmars klättring

klattring-10.jpg

Ovan ser ni mig leda Hängpungen 4b

Idag tog vi med brorsan ut på ett kort 9 timmars klätterpass vid Gåseborg.

Jag tror inte det finns en muskel i min kropp som inte gör ont just nu! Det ska bli spännande att försöka cykla till jobbet i morgon bitti…

Fler bilder ifrån dagens äventyr kan beskådas här.

Nu ska min trötta kropp få sova, godnatt!

Jarle Trå överlevde tre dagar ensam på Mount Everest

Jarle Trå överlevde tre dagar ensam på Mount Everest: ”Jag har aldrig varit så rädd” | Nyheter | Aftonbladet

I lördags anmäldes bergsklättraren Jarle Trå, 39, försvunnen när han inte återvände till lägret på Mount Everest. Han hade gått mot toppen ensam utan syrgas.

Nu har jag inte läst några detaljer och jag är skeptisk till exaktheten i Aftonbladets rapportering. Men en toppbestigning av Mount Everest utan syrgas är inte något man skojar bort. Det är riktigt seriöst.

Hultberget

hultberget.jpg

I lördags åkte vi till Hultberget utanför Eskilstuna. Vi var där en varm vårdag förra året och helgens besök blev ingen besvikelse det heller, blå himmel, strålande sol och säkert över 20 grader. Inte illa för början på maj!

Efter att ha värmt upp med att onsighta fina Overtyr 6a+ så gav vi oss på leden på bilden ovan, 48:an 6c. Onsightförsöket gav blodvite i form av ett skrubbsår på knät då foten gled vid kruxet. Mycket sekvensletande senare, öven på topprep, så lyckades jag inte hitta någon stabil lösning genom kruxet.

Ett alternativ var att använda en okritad list och en jug i den oborstade delen till höger men det tyckte jag kändes lite som fusk. Bästa lösningen jag hittade var att lätt hålla in kroppen med vänster tumme på ett grepp ut till höger (som kanske egentligen ingår i leden bredvid) medans jag flyttade upp fötterna och sen tog sidotaget.

Vid det laget var jag dock less på leden och mina fingertoppar gjorde ont av de vassa krimparna de första metrarna, så vi gick vidare till jugfesten Milkshake 6c istället.

Där psykade jag ur mellan tredje och fjärde bulten när jag onsightade, dock tog jag lätt resten på topprep när jag gått runt och hängt upp repet. Som avslutning så blev det lite takklättring i form av Takråttan 6b+ där jag igen ballade ur under onsightningen men jag tog den lätt nästa försök.

Ledpsyket var verkligen inte med mig denna dag men förutom det så var det en otroligt fin klätterdag vid trevliga Hultberget.

Nästan 7a

På topprep dock.

Tre kvällar har jag och Camilla övat på leden Stöldförsök 7a på Predikstolen i Uppsala. I förrgår såg Camilla väldigt stabil ut när hon enkelt klarade leden på topprep på andra försöket för dagen. Jag försökte fem gånger varav de fyra sista så föll jag vid det näst sista greppet precis i slutet på det övre kruxet.

Efter sista fallet så hittade jag dock en högerhandsförflyttning som gör vänsterhandsflytten, där jag brukar ramla, mindre desperat. Så jag är säker på att jag klarar leden på topprep nästa gång jag försöker. Efter det så är det bara att börja leda!

Det har varit intressant att jobba mer koncentrerat och under en längre tid på en led. Ingen av oss brukar vanligen ha tålamod för det men vi bestämde oss för att prova. Dessutom börjar vi få slut på efter-jobbet-leder på klipporna runt Uppsala.

Under den här tiden så har leden gått ifrån att kännts omöjligt till att bara vara lite jobbigt och en fråga om att bita ihop.

Första kvällen så hade det regnat och enbart den nedre delen var helt torr. Det övre halvan kändes då väldigt avlägsen. Mycket beroende på de fuktiga greppen. Men i One move is all it takes to make me happy! så beskrev jag hur jag lyckades komma på en bra sekvens för att lösa första kruxet. Efter det så klarar vi båda lätt den delen.

Andra kvällen så flyttade jag upp min highpoint till översta kruxet. Vägen upp dit började nu kännas ganska så enkel men slut-kruxet, en förflyttning till vänster på knappt existerande fotsteg och sen att resa sig upp med hjälp av en låg krimp och en sloper för högerhanden bet ifrån rejält. Efter ett par försök så lyckades jag i alla fall förstå hur jag skulle placera fötterna, vilket underlättade enormt, för när jag väl kommer upp dit så måste jag veta exakt hur jag ska göra. Det finns inte tid att improvisera.

Det intressanta är att det nedre kruxet inte längre var något problem och mellansektionen upp till det övre kruxet, som hade känts så svår gången innan, inte heller kändes så komplicerad.

Tredje kvällen så klarade som sagt Camilla leden på andra försöket för dagen. Jag var nära fyra gånger men fick inte riktigt ihop det. Det positivt är dock att hela vägen upp till slutkruxet kändes väldigt stabil och inte alls så svår nu när jag vet hur jag ska göra. Förhoppningsvis så hjälper den högerhandsförflyttning jag hittade efter sista försöket till att göra den sista biten enklare också.

Det är spännande att uppleva hur jag varje gång jag klättrar leden förfinar sekvenserna, förflyttningarna blir mer precisa och det krävs mindre och mindre energi för att ta mig upp.

Jag undrar hur mycket svårare leder jag skulle kunna klara om jag bara hade lite mer tålamod!

Vårdbergen

Helgens utomhusklättring blev på Lilla Vårdberget och vanliga Vårdberget. Lite långt att åka från Uppsala, men väl framme så klättrade vi desto mer.

Jag klättrar nr 2, 5b

Vi började med att “värma upp” på det mer sportklätteriska Lilla Vårdberget. Jag började med nr 2 5b för att bli av med stelheten från bilfärden. Sen några minuter senare så lyckades jag med min andra 6b+ onsight när jag relativt enkelt ledda upp led nr 3.

Camilla vid kruxet på nr 3, 6b+

Efter en fikapaus så gav jag mig på Pappaledig 7a men fast jag i stort sett klarade alla förflyttningar så kände jag att den var lite för fingrig och pillig för att jag skulle lyckas på 2-3 försök. Vilket är allt jag har tålamod för på en klätterutflyktsdag.

Jag övergav således 7a-planerna och ledde upp nr 9, 5b+ så att de andra skulle ha en ny led att klättra.

Lilla Vårdberget

En stunds vila senare så hade jag tittat ut leden Perestrojka, 6c. En 15 meters brant stundtals lätt överhängande stjärnmarkerad led uppsatt av Lars Grankvist och Niklas Björnerstedt 1987. Jag kände mig så lätt och stark när jag tidigare onsightade 6b+ leden så jag tänkte att det kanske var dags för min första 6c onsight.

Enligt föraren så ska kruxet vara vid andra bulten. Något som var väl tydligt från marken då handgreppen såg ut att bestå av mestadels dåliga sidotag men inte ska det stoppa mig!

Bara att knyta in sig i repet, på med krita och klättra. Upp till juggen vid första bulten går det lätt. Först hänga dit en express och klippa repet. Efter det omplacera fötterna, upp med höger hand på det dåliga sidotaget, sen vänster hand till en krimp, flytta upp högerfoten och upp med vänster handen till nästa dåliga sidotag. Jag får upp handen, orkar hålla kvar i någon sekund, sen flyger jag av och landar bredvid camilla i luften.

Attans!

Jag försöker igen från marken, men flyger av. Ytterligare en gång men nej det går inte. Till slut så klipper jag andra bulten genom att hänga i expressen vid första bulten och sträcka på mig. Men inte ens med två förklippta expresser så orkar jag den något komplicerade starten.

Jag inser att jag har tröttat ut mig och ger upp. Jag hänger och vilar lite vid andra bulten innan jag försöker mig på att klättra resten av leden utan häng. Och det går faktiskt! Det är jobbigt och 6c-svårt men jag lyckas med att onsighta 12 av de 15 metrarna i alla fall. Det är jag faktiskt ganska så nöjd med. Vid nästa besök så blir det revansch på leden.

Efter all sportklättring så tog vi vårt pick och pack och promenerade 500 meter bort till Vårdberget. Det är inte lika högt som Lilla Vårdberget men desto längre istället.

Jag sätter en kil på Halvflint, 4

Jag ledde upp en enkel 4:a och en ännu enklare 4+. Båda lederna var dock aningens svårsäkrade och berget gjorde sitt bästa för att spotta ur sig kilarna jag försökte lägga. Lite extra spänning när man är lagom trött i slutet på dagen.

Fjärdhundra

Det schysta klättervädret gjorde att vi bestämde oss för ett kvällsbesök till Fjärdhundra på söndagskvällen. Lika bra att passa på att klättra ute när det går. Snart är det kallt och snöslask igen!

Som uppvärmning så ledde jag enkelt upp Mapumpe 6b+. Det kändes skönt att klara denna led som jag tyckte var omöjlig förra året redan på uppvärmningen. Varm i kroppen så gav vi oss på El Ninjo 6c+. För lat för att gå runt och sätta upp topprep så blev jag tvungen att leda upp den.

Att leda upp en 6c+ som jag aldrig har känt på innan och inte heller vet någonting om är minst sagt spännande! Det skulle vara väldigt otroligt om jag lyckades med att onsighta en led på min personbästa nivå så givetvis fick jag hänga ett flertal gånger på vägen upp innan jag lyckats lista ut sekvenserna. Men jag är väldigt nöjd att jag klarar av både mentalt och fysiskt att leda en okänd 6c+ led från marken och upp. Särskilt när det är långt från sista bulten till ankaret och fotstegen tar slut!

När jag börjar lita på att jag verkligen kan lösa 6c+ problem “on-the-fly” så kan jag förhoppningsvis våga gå på tillräckligt för att göra det möjligt att lyckas med en onsight lite då och då.

Camilla imponerade och tog lätt kruxet på leden men fick sen lite svårare längre upp där jag har fördel av att vara längre. När jag sedan försökte på leden igen fast på topprep så gick det inte alls lika bra. Antingen så är det för att jag är mindre fokuserad och slarvar mer när jag vet att jag är toppsäkrad, eller så brände jag max-styrkan i föregående klättring.

Som avslutning så ledde jag upp Snedtrampet 6b+. Jag kommer ihåg att jag provade leden på topprep för runt två år sedan och då hade jag hiskliga problem att ta mig upp och tyckte greppen var vassa och gjorde ont. Nu när jag ledde så gled jag relativt enkelt upp även fast min fingerstyrka var nästan slut.

Kul att känna att man blir bättre!

Talludden

I lördags så tog vi våra klättersaker och begav oss till Talludden söder om Stockholm. Vi hade förhoppningar om en fin klätterdag på en bra klippa nära till havet men tyvärr så levde den lilla klippan inte riktigt upp till våra förväntningar.

Sjöväggen och dess två leder kunde vi inte hitta. Musväggens korta leder var för svåra och såg inte så spännande ut. Så kvar var Röda väggen. Där är hängarna borttagna på de två 6b+ lederna i mitten på grund av lösa block och tyvärr är det inte bara där som klippan är lös.

Jag värmde upp med Hustomten, 5b-leden längst till höger, så att Camilla skulle få förhängda expresser när hon skulle leda. Under det fåtalet meter klättring så gick ett fotsteg sönder, ett handgrepp lossnade och jag hittade ett stort löst block strax över och till höger om ankaret. Väldigt obehagligt.

Ett handgrepp gick också sönder när jag klättrade Baren 6c som vi körde efter På sniskan 6b.

De två lederna som är värda att klättra är de två 7a lederna. Jag hade tre bra ledförsök på den högra 7a:n innan jag lyckades träffa Camilla på käken med foten när jag föll. Som tur gick inget sönder! Jag tror att hon till och med klarade sig utan att få något blåmärke. Allt som syns är ett litet skrapsår.

Efter den fadäsen så insåg vi att jag nog inte hade tillräcklig teknik/kroppspänning för att göra den förflyttningen kontrollerat, så jag misslyckades några gånger med movet på topprep innan vi var nöjda för dagen.

Behållningen med dagen var att jag var nära att leda min första 7a men Talludden blir inte någon klippa som vi återvänder till.

Nybörjare på klippan

Förra lördagen så blev det äntligen av att jag och Camilla tog med min brorsa och syster, Jonas och Maria, ut till en klippa så att dom fick prova på att klättra lite.

Vi valde att åka till Ryssgraven för att den klippan är ganska så hög med ändå inte så svår. Dock är det sva-klättring vilket kräver en speciell teknik och det kan vara klurigt även för en van klättrare.

DSC_5199

Jag ledde upp Ett Moln i Byxor 4 och fixade till ett topprep. Först ut var Maria, som efter lite strul i början kom på att man faktiskt får ganska så bra grepp med klätterskor och det blir mycket lättare om man trycker upp med benen istället för att dra sig upp med armarna.

DSC_5259

Jonas flög upp med en väldig fart innan han fastnade vid mitten där handgreppen tog slut. Efter ett tag tog han sig även förbi det problemet och fortsatte upp till toppen.

Camilla rensade och jag fortsatte med att leda upp Lilla Syster Kanin 5. Kul att få lägga lite kilar även fast leden inte direkt är så svår.

DSC_5293

Nu fick Maria och Jonas lite mer att bita i. Maria klättrade enkelt upp för början av leden och gjorde sedan en snygg mantling upp på första hyllan. När det sedan var dags för nästa svårare mantling upp på nästa hylla så tog det stopp trots ett flertal bra försök. Just där så fanns det inte många fotsteg och greppen för händerna lämnade mycket att önska, så bra jobbat Maria!

Jonas klättrade igen på med en väldig fart och var uppe snabbare än ögat. Han har som mig fördel av att vara lite längre, vilket i nio fall av tio är till stor hjälp.

DSC_5306

Camilla stod för säkringen!

Vi rundade av dagen med kaffe, mackor och bullar på toppen av berget.

Det verkar som både Maria och Jonas tyckte det var roligt att klättra och kan tänka sig att följa med ytterligare någon gång. Kul!

Resten av bilderna från dagen går att beskåda här.

Luftslottet direkt

Efter diverse olika bud på grund av växlande väderprognoser så beslutade vi oss till slut för att åka till Skevik som planerat i lördags.

Camilla klättrar Luftslottet direkt, 6c+

Väl där så avklarade jag dagens uppdrag, Luftslottet direkt 6c+, redan som uppvärmning! Det var tomt på klättrare när vi kom fram och leden låg fortfarande i skugga så jag tyckte det var lika bra att ge sig på den på en gång.

Camilla klättrar Luftslottet direkt, 6c+

Förra gången vi var där så ledde jag upp Luftslottet direkt fast med en massa häng. Sen klättrade jag den igen på det uppsatta topprepet och ramlade först på det näst sista movet då jag missade ett viktigt grepp för högerhanden.

Efter det har jag legat och memorerat sekvenserna när jag inte har kunnat sova på kvällarna, så jag var inte direkt förvånad när jag på uppvärmningen lätt kom upp till sista bulten. Där började mina underarmar kännas rejält trötta men jag lyckades flytta runt fötterna och få till en hyffsad viloposition så jag kunde pusta ut ett 30-tal sekunder innan jag gav mig i kast med de sista förflyttningarna upp till ankaret.

Vips så var jag uppe! Det var inte svårare än så.

Jag glassar

Efter lunch gav vi oss i kast med Fabilesse 6b+. En hel bokstavsgrad lättare så jag tänkte att detta borde jag kunna onsighta. Den tanken tog slut direkt på insteget som tog ett antal försök att klura ut. Att resten av leden sedan var balansig sprickklättring, vilket är det jag är sämst på, gjorde inte saken bättre!

Nåja, jag var nära att sätta den på nästa försök och med tanke på hur tugnt och avigt det kändes så är jag nöjd.

Jag på toppen

Med de lite lättare lederna avklarade så sprang jag runt och satte topprep på Hard Rock Café 7a. Den har två stjärnor i Stockholmsföraren och ska tydligen vara en klassiker. Fin var den väl men det var inte alls nära att någon av oss skulle klara alla förflyttningar. Själv förstår jag inte alls hur dynon på mitten ska gå till med tanke på hur dåliga greppen är precis där.

Kul med utmaningar dock!

Som avslutning så försökte jag mig på leden bredvid, Café Opera 6c+, på topprep men då var jag så trött så inget fungerade.

På vägen hem stannade vi till på pizzerian i Gustavsbergshamn. Ett gott slut på en kul dag!

Bistaberget

DSC_4183

Tidig lördagsmorgon begav vi oss av ner mot Nyköping och Bistaberget. Nåja, eftersom vi kom i säng sent föregående kväll och vi var trötta så blev det inte så tidigt, men vad spelar det för roll när man har hela dagen på sig att klättra.

Efter runt två timmar i bilen så kom vi fram till denna mytomspunna kusin till Tunaberg. Döm om vår förvåning när vi är den första bilen på parkeringen. När vi förbereder oss för uppvärmningen på Ättestupan, 5b, så kommer ytterligare en klättrare, men några fler ser vi inte till under dagen. Dock passerar en mängd cyklister och bilar som nyfiket stannar till och betraktar oss galna klättrare och frågar hur det går till.

Efter den luftiga men fina uppvärmningen så flyttar vi oss en bit till vänster där jag relativt enkelt onsightar Televinken, 6b. Nöjd med mig själv tar vi lunchpaus i solen och kommenterar de perfekta förhållandena idag. Svalt med en aningens kylig bris i skuggan som uppvägs med en klarblå himmel och strålande sol. Det ger en enastående friktion och perfekta grepp.

DSC_4200

När Camilla har tagit revansch på Televinken så flyttar vi oss ännu mera vänster där jag har hittat leden Nyckelsteget, 6b+, en kort led som ser väldigt onsightbar ut. Början på leden ser relativt enkel ut, sen verkar det finnas ett markant crux innan man toppar ur. Ett 6b+ crux borde inte vara några större problem, däremot en led som är ihållande 6b+ skulle vara desto svårare för mig att onsighta.

Början är så lätt som jag har föreställt mig och jag kommer snabbt och enkelt upp till sista bulten där både hand- och fotgreppen tar slut. Ett handbyte och en närmare titt på klippan och jag hittar ett litet högt fotsteg och en minimal krimp för högerhanden. Nu gäller det, bara att ta i och trycka uppåt så mycket det bara går. Jag lyckas hålla mig i balans och kan flytta upp handen för att sen få den andra handen runt kanten och jag är uppe! Nytt personligt onsight rekord! Och det kändes egentligen inte som jag behövde ta i så mycket, en märklig känsla.

Nästa led som gör oss nyfikna är Los Suecos borrachos y un coche, 6a+, där graniten ska vara väldigt annorlunda. Stenen beskrivs som “eroderad, skrovlig och kalkstenslik”. Klart man vill prova på det! En lite halv-skakig onsight senare där jag missade grepp i den mystiska och svårlästa graniten och gjorde det betydligt svårare för mig själv än det egentligen var, så är jag helt förundrad av stenen. Jag har aldrig sett något liknande. Det måste upplevas om ni besöker klippan!

Som avslutning så körde vi den trestjärniga leden Anarkisten, 6b+. Jag kände på mig redan innan jag började klättra att jag var för trött för att kunna göra ett vettigt onsightförsök men det ska vara en fin led och vi ville avsluta på topp. Några häng senare så sitter jag på toppen i eftermiddagssolen och njuter. Jag får ta revansch på den leden vid nästa besök, den otroligt fina och ihållande övre delen var en fröjd att klättra.

Sammanfattningsvis så hade vi en underbar klätterdag vid Bistaberget!