Helgens klättring

Väderprognoserna för helgen på SMHI varierade från sol, till regn, till sol och slutligen landade dom på molnigt. Så efter destinationsbyten fram och tillbaka för att undvika regnet bestämde vi oss slutligen på lördagsmorgonen för att åka till Fjärdhundra utanför Enköping. Den klippan får den sol som finns och blåser det inte för mycket blir det väldigt behagligt så här på våren. På sommaren påminner det mest om en olidlig bastu och bör undvikas.

Helgen innan hade vi också hunnit med ett besök till Fjärdhundra och då gjorde jag snabb affär av två leder jag misslyckades med förra året, Spider Dance (6c) och Bulletproof (6c). Jag passade även på att prova på Caramba Club (6c+) men jag hade ingen ork kvar på slutet av eftermiddagen.

Så målet med lördagens utflykt var att sätta Caramba Club. Efter lite uppvärmning så gav jag mig på leden igen, den här gången kändes hälkrok till gaston och vidare till jug-movet inte så farligt och jag hängde med lätthet upp en express och klippte tredje bulten. Jag sätter högerfingrarna på det lilla greppet och känner direkt hur fötterna försvinner när jag slappnar av och tappar trycket på tårna. “Helvete!” tänker jag när jag hänger i fingertopparna och försöker få tillbaka fötterna på klippan.

Jag kommer upp till nästa bult men för mycket energi försvann på den blundern och jag får hänga en stund i repet och begrunda mitt öde. Slutet av leden tycker jag är relativt enkel men Camilla har otroligt svårt för den delen, kanske är det att jag är längre som återigen gör det enklare för mig, men jag tar mig i alla fall enkelt upp till toppen och sätter upp repet så att Camilla kan klättra efter.

Efter att Camilla har klättrat så drar vi ner repet och det är dags för mig att försöka igen. Vid tredje bulten efter hälkroken så koncentrerar jag mig på att inte tappa trycket på tårna och flyttar runt fötterna kontrollerat och går enkelt vidare. När jag klippt repet i nästa bult så börjar jag känna att jag kommer fixa det här, men istället för att slappna av så spänner jag mig ännu mer. Nu när det är så nära vill jag verkligen inte göra fel och ramla, och istället för att lätt trippa upp den sista biten så klättrar jag stelt och med darrande ben de sista metrarna upp till ankaret. Men jag klarar det! Nytt personbästa!

Belöning med kaffe och mackor i solen, sen kunde jag inte låta bli att börja jobba på nästa 6c+ led. En otroligt vass start där jag inte har en aning om hur jag ska kunna släppa en hand för att klippa följs av ett lättare parti upp till när man ska klippa ankaret som känns omöjligt hårt från det sylvassa lilla greppet man har för högerhanden. Tror jag behöver höja smärttröskeln några steg innan nästa försök.

Sen ledde jag en 6b som jag inte gjort utan häng innan och fixade upp repet på Spider Dance så dom andra kunde köra den på topprep. Efter det var mina fingrar rejält möra.

Söndagens äventyr skulle antingen utspela sig på Hultberget i Eskilstuna, där jag inte har varit förr, eller någonstans i Stockholm. Eftersom vi inte kom iväg så tidigt så valde vi Gåseborg som ligger på rätt sida av Stockholm från Uppsala-hållet. Törnrosa fick som ofta agera uppvärmning, fast frågan är hur uppvärmd man egentligen blir av 8 meters 5b klättring…

Aina on Prinsen, 6b+

Jag provade därefter leden till vänster, Prinsen 6b+, men den bet ifrån rejält. Jag tog mig upp, men det var med mycket häng och svärande över de små krimpiga greppen. Definitivt en led som inte passade mig. Desto större anledning att klättra den igen dock. Jag tröstade mig med kaffe och kakor i solen på toppen och njöt av det underbara vädret och den strålande utsikten.

Camilla on Spitfire, 7a

Väl nere i ravinen med mätt mage så var det fullt av folk. I brist på annat ledigt så tänkte jag att jag lika gärna kunde fortsätta försöka på Spitfire 7a. Förra gången vi var i Gåseborg provade jag på leden för första gången och ledde alla delar var för sig men jag lyckades inte knyta ihop säcken.

Men ett personligt rekord fick räcka den här helgen. Jag skyller på skorna men jag fick inte det tryck på tårna jag behövde i crux-sekvensen. Den här gången hade jag 5.10-skorna med mig och förra gången hade jag LaSportiva Solution-skorna. Så nu vet jag i alla fall vilka skor jag ska ha med mig till Gåseborg nästa gång!

Jag är inte van med att skorna ska ha betydelse men så är det kanske när man klättrar precis på sin gräns. Eller så är det bara jag som är dålig!

Resten av bilderna kan ses här.

Uteklättring igen

Igår eftermiddage var vi förbi Gåseborg och klättrade lite. Medans solen sken var det okej sen när det kom mer moln så blev det lite kyligt.

Klättermässigt utförde vi inga stordåd. Jag har fortfarande inte vant mig med att klättra ute efter vintersäsongens inneträning. Hoppas det lossnar snart.

Utomhuspremiär

Efter några varma vårdagar de senaste veckorna så började jag känna för att klättra utomhus igen. Att få komma ut i naturen och få känna på riktig svensk granit efter en vinter i inomhushallen är en otrolig känsla, och något jag har längtat efter alla dessa mörka månader.

Så det var med viss ängslan som jag följde väderprognoserna på smhi.se under veckan. Från blå himmel och strålande sol på lördagen, till fint på fredagen och molnigt och blåsigt dagen efter. Tillslut så återvände det fina vädret till lördagen men blåsten stannade.

Ensamma vid klippan

En del övertalande senare så hade vi bestämt att åka till Fjärdhundra på lördagen om vädret såg lovande ut på morgonen. Jag gick i säng tidigt på fredagskvällen och när jag vaknade på lördagsmorgonen så var det kallt, men solen sken från en klarblå himmel!

Det tog ett tag och var ganska så ovant att plocka ihop alla utomhusgrejor men till slut var allting med och vi begav oss i väg. Väl framme vid klippan så blev vi positivt överraskade av att det inte blåste så farligt, solen värmde skönt och graniten var inte heller så kall som jag hade trott.

Jag flyger upp för första leden

Jag började med att värma upp genom att leda en 5c med “aningens svårare insteg”. Tyvärr lyckades jag sträcka nacken lite på slutet (så går det när man inte är ordentligt uppvärmd!) och jag har haft nackspärr de senaste dagarna.

Klättra utomhus igen var väldigt ovant! Att ha fötterna på små pluttar hela tiden går väl an, men att läsa av klippan och hitta grepp för händerna är något som jag verkar ha tappat helt under vintermånaderna. Nu blev det väldigt mycket famlande och det kändes som jag bara hittade miniatyr-krimpar hela tiden. Förhoppningsvis kommer utomhuskänslan tillbaka efter lite mer uteklättring!

Jag är koncentrerad

Efter uppvärmningen så försökte jag på 6b+ leden bredvid på topprep, men jag har (och har haft tidigare också) otroligt svårt att lista ut den nedre delen på den leden. Efter en kopp kaffe bytte vi till en annan 6b+ som jag satte relativt enkelt på andra försöket.

En ganska okej utomhuspremiär tycker jag. Väldigt roligt att kunna klättra ute redan i februari här uppe i Uppsala!

Se resten av bilderna på flickr.

Våren är här!

Vårdag

Ok, detta kanske är borderline fanatism men när jag var ute på lunchen idag i det underbara vårvädret, så var allt jag kunde tänka på att jag ville åka och klättra på någon fin solklippa istället för att gå tillbaka till kontoret.

Fjärdhundra eller Häggsta tror jag skulle vara underbara en tidig solig vårdag som denna.

Jag behöver ett nytt jobb där jag bara behöver jobba när det regnar!

Inomhus

I lördags var vi på Salveo i Stockholm och klättrade, även fast det hade varit perfekt väder för att klättra utomhus. Men det är skönt med lite omväxling ibland, ofta tycker jag att det blir hårdare när man kör inomhus och lite mer glassigt när man klättrar ute. Vet inte riktigt varför.

Vi topprepade några 5b och 5c utan större problem men 6a lederna vi gav oss på får vi nog jobba lite mera på. Efter lunchpausen så gav vi oss på att leda en grön 5c på den stora väggen som var kul att klättra men blev lite klurig halvvägs upp där jag fick ge upp. Med lite jobb så borde jag kunna klara den.

Jag ligger dock en hel grad under där jag skulle vilja vara. Men det är bara att kämpa på och försöka klättra så mycket som möjligt nu under semestern. Jag börjar äntligen känna att min fingerstyrka har blivit bättre. Helt plötsligt kan jag använda grepp som jag tyckte var omöjliga att hålla i tidigare. Kul!

Mitt första fall utomhus

Igår eftermiddag var vi vid Predikstolen i Uppsala och klättrade. Jag gav mig på att leda upp en variant av 13. 6b Tunna sprickan som kanske blivit möjlig nu när dom har bultat om. Jag är inte säker, men i alla fall, det sitter bultar så att man kan klättra rakt upp i sprickan markerad som 13 i bilden men sedan fortsätta vänster över kammen och upp via sva till ankaret. En ganska kul variant att klättra tyckte jag.

Men på första försöket så misslyckades jag med en förflyttning när jag var på väg mot fjärde bulten och befann mig en bra bit över tredje bulten. Så jag fick ett fint fall på 3 – 3,5 meter till i stort sett marknivå. Lite läskigt! Men jag hade tur och gled mest ner för klippan och tappade därmed ganska mycket fart och klarade mig med ett blåmärke.

Efter lite vila så gjorde jag ett nytt försök och genom att klättra lite smartare så klarade jag den passagen och resten av leden.

Lite senare gav vi oss på Stöldförsök 7a med topprep, som ska vara den roligaste leden på klippan, och den lättare delen upp till tvärsprickan gick med lite möda att klara av. Dock förstod jag inte hur jag skulle komma vidare när jag stod med fötterna i tvärsprickan precis i underkant av takspetsen. Men 7a är lite över min nivå så konsigt vorde ju annat.

Predikstolen var en schysst klippa väldigt nära Uppsala, men var beredd på en otrolig mängd mygg och ta med vantar för att värma fingrarna innan du ger dig på den kalla klippan. Sen var det skönt att jag överlevde mitt första fall utan några större skador och bra att få det gjort!

Stockholmsföraren

Jag läste någonstans på forumet på utsidan att någon sa att klättrarna runt Stockholm kan delas in i två delar. De som har ett exemplar av den gamla Stockholmsföraren som inte trycks länge, och de som inte har ett exemplar.

Jag förstår inte varför det behöver vara så här? Vi lever ju i dataåldern! Var ni hört talas om PDF?

Känns lite som att ingen gör något åt detta på grund av någon slags elitism. Är man tillräckligt duktig och känner rätt personer så kan man antingen låna en förare eller få de delar man behöver kopierade. Så de klarar sig, men det verkar finnas en ovilja till att sprida föraren till den stora massan och därmed göra bergen tillgängliga för de som inte råkar ha rätt kontakter. Jag förstår inte detta tänkande utan jag tycker det borde finnas plats för alla vid klipporna.

Om det är så att de som har jobbat med föraren vill få betalt för mödan kan det lösas på ett flertal sätt. En enkel lösning skulle vara att göra ett banknummer tillgängligt dit man kan föra över en liten summa pengar om man är nöjd med föraren. Jag personligen har inga problem med att betala för något som jag har haft nytta av.

Norrland genom borrbult.nu tycker jag har gjort detta utomordentligt bra.

26 meter

Igår var vi och klättrade på Sveriges högsta inomhusvägg. 26 meter hög. Grymt!

Jag har egentligen aldrig blivit rädd eller känt av höjden tidigare när vi har klättrar men när jag var 18 meter upp på 5b+ leden och jag insåg att det var 18 meter ner och jag fortfarande hade 8 meter kvar till toppen så blev jag faktiskt aningens skrajsen. Att jag dessutom började känna mig trött i armarna och fingrarna underlättade inte direkt. Men jag gav mig fan på att jag skulle ta mig upp, och det gjorde jag! Men sista biten var ganska tung mentalt.

Nu när jag har klarat det så ser jag fram emot att klättra samma led igen nästa gång vi är på Vertikal i Stockholm. Jag måste säga att jag är imponerad. Grymma klättringsmöjligheter och väldigt fräscha nybyggda lokaler och nu under sommaren så har de en sommarkampanj på klättringen:

Endag: 40:- 10 ggr 300:- 25 ggr 500:-

så det kostar ingenting heller.

Ont i fötterna

Idag var vi ute och klättrade igen. Förra veckan var vi i Hagby och klättrade i strålande sol vilket var kul och mysigt. Idag blåste det ganska kallt och vi gick fel och fick leta efter klippan i mer än en timme innan vi hittade den. Lite drygt, men klättringen gick i alla fall över förväntan med tanke på alla de snapsar jag drack igår 🙂

Gårdagens fynd

Fjällskog hade klätterfest igår med bra priser på en massa saker. Jag köpte mig en hjälm, vilket kan vara bra att ha om man inte vill få sten i huvudet, och sen köpte vi ett rep som ni kan se ovan.